1. Då steg han i skeppet, och for utöfver
igen, och kom uti sin stad.
2. Och si, de hade in för honom en
borttagnan, som låg uti ene säng. När nu
Jesus såg deras tro, sade han till den
borttagna: Var vid ett godt mod, min son,
dina synder förlåtas dig.
3. Och si, somlige utaf de Skriftlärda
sade vid sig sjelfva: Denne häder Gud.
4. Men när Jesus såg deras tankar, sade
han: Hvi tänken I ondt i edor hjerta?
5. Hvilket är lättare säga: Dina synder
förlåtas dig; eller säga: Statt upp, och
gack?
6. Men på det I skolen veta, att
menniskones Son hafver magt på jordene
till att förlåta synder, sade han till den
borttagna: Statt upp, tag dina säng, och
gack i ditt hus.
7. Och han stod upp, och gick hem.
8. När folket det såg, förundrade de sig,
och prisade Gud, som sådana magt hade
gifvit menniskom.
9. Och när Jesus gick dädan, såg han en
man sittandes vid tullen, som het
Mattheus; och han sade till honom: Följ
mig. Då stod han upp, och följde honom.
10. Och det begaf sig att, när han satt vid
bord i hans hus, si, der kommo månge
Publicaner och syndare, och såto till bords
med Jesu och hans Lärjungar.
11. När de Phariseer det sågo, sade de till
hans Lärjungar: Hvi äter edar mästare med
Publicaner och syndare?
12. När Jesus det hörde, sade han till dem:
De helbregda behöfva icke läkare, utan de
kranke;
13. Men går, och lärer hvad det är: Jag
hafver lust till barmhertighet, och icke till
offer; jag är icke kommen till att kalla de
rättfärdiga, utan syndare till bättring.
14. Då kommo till honom Johannis
Lärjungar, och sade: Hvi faste vi och
Phariseerna så mycket, och dine Lärjungar
fasta intet?
15. Då sade Jesus till dem: Huru kan
bröllopsfolket sörja, så länge brudgummen
är när dem? Men de dagar skola komma,
att brudgummen skall tagas ifrå dem, och
då skola de fasta.
16. Ingen lappar ett gammalt kläde med
en ny klut; ty han rifver likväl kluten af
klädena igen, och hålet blifver värre.
17. Ej heller låter man nytt vin i gamla
flaskor; annars gå flaskorna sönder, och
vinet spilles ut, och flaskorna förderfvas;
utan man låter nytt vin i nya flaskor, så
blifver både förvarad.
18. Vid han detta talade till dem, si, då
kom en öfverste, och tillbad honom, och
sade: Herre, min dotter är nu straxt blifven
död; men kom, och lägg dina hand på
henne, så blifver hon lefvandes.
19. Jesus stod upp, och följde honom, och
hans Lärjungar.
20. Och si, en qvinna, som hade lidit
blodgång i tolf år, gick bakefter honom,
och kom vid hans klädafåll;
21. Ty hon sade vid sig sjelf: Måtte jag
allenast komma vid hans kläder, så blefve
jag helbregda.
22. Då vände Jesus sig om, och som han
såg henne, sade han: Var vid goda tröst,
dotter, din tro hafver hulpit dig. Och
qvinnan vardt helbregda i samma stund.
23. Och när Jesus kom i öfverstans hus,
och såg piparena, och folket sorlande,
24. Sade han till dem: Går edra färde;
pigan är icke död, men hon sofver. Och de
gjorde spe af honom.
25. När nu folket var utdrifvet, gick han
in, och tog henne i handen; och pigan stod
upp.
26. Och detta ryktet gick öfver det hela
landet.
27. Och när Jesus gick dädan, följde
honom två blinde; de ropade, och sade: O
Davids Son, förbarma dig öfver oss.
28. Och när han kom i huset, stego de
blinde fram till honom; och Jesus sade till
dem: Tron I, att jag kan detta göra eder?
Då sade de till honom: Ja, Herre.
29. Då tog han på deras ögon, och sade:
Ske eder efter edra tro.
30. Och deras ögon vordo öppnade; och
Jesus hotade dem, sägandes: Ser till, att
ingen får detta veta.
31. Men de gingo ut, och beryktade
honom i det hela landet.
32. När desse voro utgångne, si, då hade
de ena mennisko fram för honom, som var
en dumbe och besatt.
33. Och när djefvulen var utdrifven,
talade dumben. Och folket förundrade sig,
och sade: Sådant hafver aldrig varit sedt i
Israel.
34. Men de Phariseer sade: Med den
öfversta djefvulen drifver han djeflar ut.
35. Och Jesus gick omkring i alla städer
och byar, lärde i deras Synagogor, och
predikade Evangelium om riket, och
helade allahanda sjuko, och allahanda
krankhet ibland folket.
36. Och när han såg folket, ömkade han
sig öfver dem, att de voro förlåtne och
förskingrade, som de får som ingen herdan
hade.
37. Då sade han till sina Lärjungar: Säden
är mycken, och arbetarena äro få.
38. Beder fördenskull sädenes Herra, att
han sänder arbetare i sina säd.
No comments:
Post a Comment