1. Och då han gick ut af templet, sade till
honom en af hans Lärjungar: Mästar, se
hurudana stenar, och hurudana byggning är
detta.
2. Jesus svarade, och sade till honom:
Ser du denna stora byggningen? En sten
varder icke qvarliggandes på den andra,
den icke afbruten varder.
3. Och då han satt på Oljoberget,
tvärtemot templet, frågade honom Petrus,
och Jacobus, och Johannes, och Andreas,
afsides:
4. Säg oss, när detta skall ske? Och hvad
tecken är dertill, när detta skall allt
fullbordas?
5. Svarade Jesus, och begynte säga: Ser
till, att ingen bedrager eder.
6. Ty månge varda kommande i mitt
Namn, sägande: Jag är Christus; och de
skola bedraga många.
7. Men när I fån höra örlig, och örligs
rykte, varer icke bedröfvade; ty det måste
så ske; men det är icke straxt änden.
8. Det ena folket skall uppsätta sig emot
det andra, och det ena riket emot det andra;
och jordbäfning skall varda mångastäds;
och hunger och förskräckelser skola varda.
Detta är begynnelsen till vedermödon.
9. Men tager I eder vara; ty de skola
öfverantvarda eder in på Rådhusen och
Synagogorna; och I skolen varda
hudflängde, och framdragne för Förstar
och Konungar, för mina skull, till ett
vittnesbörd öfver dem.
10. Och Evangelium måste först predikadt
varda för all folk.
11. När de nu draga eder fram, och
öfverantvarda eder, så hafver ingen
omsorg, hvad I skolen säga; och tänker der
intet på framföreåt; utan, hvad eder
ingifvet varder i samma stunden, det taler;
ty det ären icke I, som talen, utan den
Helge Ande.
12. Och den ene brodren skall
öfverantvarda den andra i döden, och
fadren sonen; och barnen skola sig
uppsätta mot föräldrarna, och hjelpa till att
döda dem.
13. Och I skolen varda förhatade af allom,
för mitt Namns skull; men den som härdar
intill ändan, han varder salig.
14. Men då I fån se förödelsens styggelse,
deraf sagdt är genom Propheten Daniel,
ståndandes der det icke skall; (den det läs,
han förstå det) de som då äro i Judeen, de
fly upp på bergen.
15. Men den der är på taket, han gånge
icke neder i huset, och gånge icke in, till
att taga något utu sitt hus.
16. Och den som är på åkren, han vände
icke tillbaka, till att taga sin kläder.
17. Ve dem, som hafvande äro, eller dia
gifva, i de dagar.
18. Men beder, att edor flykt icke sker om
vinteren;
19. Ty i de dagar varder sådana
bedröfvelse, att slik hafver icke varit, ifrå
kreaturens begynnelse, dem Gud skapat
hafver, intill nu; och ej heller varder.
20. Och hvar Herren icke hade förkortat
de dagar, vorde intet kött saligt; men för de
utkorades skull, som han utkorat hafver,
förkortade han dagarna.
21. När då någor ville säga till eder: Si,
här är Christus; eller si, han är der; tror det
intet;
22. Ty falske Christi och falske Propheter
skola upphäfva sig, och skola göra tecken
och under, så att de ock skola förföra de
utkorada, om möjeligit vore.
23. Men tager I eder vara; si, jag hafver
sagt eder all ting framföreåt.
24. Men i de dagar, efter den
bedröfvelsen, skall solen förmörkas, och
månen skall icke gifva sitt sken;
25. Och himmelens stjernor skola
nederfalla, och himmelens krafter skola
bäfva.
26. Och då skola de få se menniskones
Son komma i skyn, med stor magt och
härlighet.
27. Och då skall han sända sina Änglar,
till att församla sina utkorada, ifrå fyra
väder; ifrå jordenes ända intill himmelens
ända.
28. Lärer af fikonaträt en liknelse: När nu
dess qvist är klen, och begynner bära löf,
så veten I, att sommaren är när;
29. Sammalunda ock, när I sen detta ske,
så veter att det är när för dörrene.
30. Sannerliga säger jag eder, att detta
slägtet skall icke förgås, förr än allt detta
skedt är.
31. Himmel och jord skola förgås; men
min ord skola icke förgås.
32. Men om den dagen, och den stunden,
vet ingen; icke Änglarna, som i himmelen
äro, ej heller Sonen; utan Fadren allena.
33. Ser till, vaker och beder; ty I veten
icke, när tiden är.
34. Såsom en man, den der drog bort i
främmande land, och lät blifva sitt hus, och
gaf sina tjenare magt, och hvarjom och
enom sina sysslo, och böd dörravaktaren,
att han skulle vaka.
35. Vaker fördenskull; ty I veten icke, när
husbonden kommer, antingen om aftonen,
eller midnattstid, eller i hönsgälden, eller
om morgonen;
36. Att, då han kommer hasteliga, han
icke skall finna eder sofvande.
37. Men hvad jag säger eder, det säger jag
allom: Vaker.
No comments:
Post a Comment