1. Men om morgonen höllo alle öfverste
Presterna, och de äldste i folket, råd emot
Jesum, att de måtte dräpa honom.
2. Och ledde honom bundnan, och
öfverantvardaden landshöfdinganom
Pontio Pilato.
3. När Judas, som honom förrådde, såg
att han var dömder, ångrade det honom,
och bar igen de tretio silfpenningar till de
öfversta Presterna, och till de äldsta;
4. Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag
hafver förrådt menlöst blod. Då sade de:
Hvad kommer det oss vid? Der må du se
dig om.
5. Och han kastade silfpenningarna i
templet, och gick sin väg; och gick bort,
och hängde sig sjelf.
6. Men de öfverste Presterna togo
silfpenningarna, och sade: Man må icke
kasta dem i offerkistona; ty det är blods
värd.
7. Och när de hade hållit råd, köpte de
dermed en krukomakares åker, till
främmandes begrafning;
8. Af hvilko den platsen heter Blodplats,
intill denna dag.
9. Då vardt fullkomnadt det som sagdt
var genom Jeremias Propheten, som sade:
Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der
den sålde med betalad vardt, hvilken de
köpte af Israels barn.
10. Och de hafva dem gifvit för en
krukomakares åker, som Herren mig
befallt hade.
11. Och Jesus stod för landshöfdinganom;
och landshöfdingen frågade honom, och
sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade
Jesus till honom: Du säger det.
12. Och när han anklagades af de öfversta
Presterna, och af de äldsta, svarade han
intet.
13. Då sade Pilatus till honom: Hörer du
icke, huru mycket de betyga emot dig?
14. Och han svarade honom icke till ett
ord, så att landshöfdingen förundrade sig
storliga.
15. Men om högtidsdagen plägade
landshöfdingen gifva folkena en fånga lös,
hvilken som de begärade.
16. Och hade han på den tid en beryktad
fånga, som het Barabbas.
17. Och när de voro församlade, sade
Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag
skall gifva eder lös, Barabbam, eller
Jesum, som kallas Christus?
18. Ty han visste, att de hade
öfverantvardat honom för afunds skull.
19. Och när han satt på domstolen, sände
hans hustru till honom, och lät säga
honom: Befatta dig intet med denna
rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit
i dag i sömnen för hans skull.
20. Men de öfverste Presterna, och de
äldste, gåfvo folkena in, att de skulle
begära Barabbam, och förgöra Jesum.
21. Då svarade landshöfdingen, och sade
till dem: Hvilken af dessa två viljen I att
jag skall gifva eder lös? De sade:
Barabbam.
22. Då sade Pilatus till dem: Hvad skall
jag då göra af Jesu, som kallas Christus?
Sade de till honom alle: Låt korsfästa
honom.
23. Då sade landshöfdingen: Hvad hafver
han dock illa gjort? Då skriade de ännu
mer, och sade: Låt korsfästa honom.
24. Men när Pilatus såg, att han kunde
intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han
vatten, och tvådde sina händer för folkena,
och sade: Oskyldig är jag i denna
rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder
der om.
25. Då svarade allt folket, och sade: Hans
blod komme öfver oss, och öfver vår barn.
26. Då gaf han dem Barabbam lös; men
Jesum lät han hudflänga, och
öfverantvardade honom, att han skulle
korsfästas.
27. Då togo landshöfdingens krigsknektar
Jesum till sig, in på Rådhuset, och
församlade hela skaran till honom;
28. Och afklädde honom, och klädde på
honom en purpurmantel;
29. Och vredo samman ena törnekrono,
och satte på hans hufvud, och fingo honom
en rö i sina högra hand, och böjde knä för
honom, och begabbade honom, och sade:
Hel Judarnas Konung.
30. Och de spottade på honom, och togo
rön, och slogo dermed hans hufvud.
31. Och när de hade begabbat honom
klädde de mantelen af honom, och klädde
på honom hans kläder, och ledde honom
bort, till att korsfästan.
32. Och när de gingo ut, funno de en man
af Cyrene, som het Simon; honom
tvingade de till att han skulle bära hans
kors.
33. Och då de kommo till det rummet,
som kallas Golgatha, det är, till
hufvudskallaplatsen,
34. Gåfvo de honom ättiko dricka,
blandad med galla; och när han smakade
det, ville han icke drickat.
35. Men sedan de hade korsfäst honom,
bytte de hans kläder, och kastade lott
derom; på det fullbordas skulle det som
sagdt var genom Propheten: De hafva bytt
min kläder emellan sig, och på min
klädnad hafva de kastat lott.
36. Och de såto der, och togo vara på
honom.
37. Och de satte hans sak, skrifven öfver
hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas
Konung.
38. Och då vordo två röfvare korsfäste
med honom, den ene på den högra sidon,
och den andre på den venstra.
39. Men de, som gingo der fram, hädde
honom, och riste sin hufvud;
40. Och sade: Du, som bryter ned Guds
tempel, och bygger det i tre dagar upp,
hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned
af korset.
41. Sammaledes ock de öfverste
Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta,
begabbade honom och sade:
42. Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan
han icke hjelpa; är han Israels Konung, så
stige nu ned af korset, och vi vilje tro
honom.
43. Han hafver tröst på Gud; han frälse nu
honom, om han är något om honom; ty han
hafver sagt: Jag är Guds Son.
44. Det samma kastade ock röfvarena
honom före, som med honom korsfäste
voro.
45. Och ifrå sjette timman vardt ett
mörker öfver hela landet, intill nionde
timman.
46. Och vid den nionde timman ropade
Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli,
Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min
Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
47. Men någre, som der stodo, när de det
hörde, sade de: Han åkallar Elias.
48. Och straxt lopp en af dem, och tog en
svamp, och fyllde honom med ättiko, och
satte den på en rö, och gaf honom dricka.
49. Men de andre sade: Håll, låt se om
Elias kommer, och hjelper honom.
50. Åter ropade Jesus med höga röst, och
gaf upp andan.
51. Och si, förlåten i templet remnade i tu
stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och
jorden skalf, och hällebergen remnade.
52. Och grafvarna öppnades; och mång de
heligas lekamen, som sofvit hade, stodo
upp;
53. Och gingo ut af sina grafvar, efter
hans uppståndelse, och kommo i den
heliga staden, och uppenbarades mångom.
54. Men höfvitsmannen, och de som med
honom voro, och vaktade på Jesum, när de
sågo jordbäfningen, och de ting som
skedde, räddes de svårliga, och sade:
Visserliga var denne Guds Son.
55. Och der voro många qvinnor,
ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de
som hade följt Jesum af Galileen, och tjent
honom.
56. Ibland hvilka var Maria Magdalena,
och Maria, Jacobi och Jose moder, och
Zebedei söners moder.
57. Men om aftonen kom en rik man af
Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock
var Jesu Lärjunge.
58. Han gick till Pilatum, och beddes Jesu
lekamen; då böd Pilatus, att han skulle
varda honom gifven.
59. Och när Joseph hade tagit lekamen,
svepte han honom i ett rent linkläde;
60. Och lade honom i sina nya graf, som
han uthuggit hade uti ett hälleberg; och
välte en stor sten för dörrena åt grafvene,
och gick sina färde.
61. Då voro der Maria Magdalena, och
den andra Maria, sittande emot grafvena.
62. Dagen efter tillredelsedagen kommo
tillsamman de öfverste Presterna, och de
Phariseer, inför Pilatus;
63. Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att
den förföraren sade, när han än lefde: Efter
tre dagar vill jag stå upp.
64. Bjud fördenskull, att man förvarar
grafvena, intill tredje dagen, att hans
Lärjungar icke komma, och stjäla honom
bort, och säga folkena: Han är uppstånden
ifrån de döda; och blifver så den sista
villan värre än den första.
65. Då sade Pilatus till dem: Der hafven I
vaktena; går och förvarer, som I kunnen.
66. Då gingo de bort, och förvarade
grafvena med väktare, och beseglade
stenen.
No comments:
Post a Comment