1. Och svarade Jesus, och talade dem
åter till genom liknelser, sägandes:
2. Himmelriket är likt enom Konung,
som gjorde bröllop åt sin son;
3. Och sände ut sina tjenare, att de skulle
kalla dem, som budne voro till bröllopet;
och de ville icke komma.
4. Åter sände han ut andra tjenare,
sägandes: Säger dem som budne äro: Si,
jag hafver tillredt min måltid; mine oxar
och min gödeboskap äro slagtad, och all
ting äro redo; kommer till bröllop.
5. Men de försummade det; och gingo
bort, den ene till sin afvelsgård, den andre
till sin köpenskap.
6. Och somlige togo fatt på hans tjenare,
hädde och dråpo dem.
7. När Konungen det hörde, vardt han
vred, och sände ut sina härar, och förgjorde
de dråpare, och brände upp deras stad.
8. Då sade han till sina tjenare: Bröllopet
är tillredt; men de, som voro budne, voro
icke värdige.
9. Derföre går ut på vägarna, och alle de
I finnen, kaller till bröllopet.
10. Och tjenarena gingo ut på vägarna,
och församlade alla, så många de funno,
både onda och goda; och borden vordo all
fullsatt.
11. Då gick Konungen in, att han skulle
bese gästerna, och såg der en man, som var
icke klädd i bröllopskläder;
12. Och sade till honom: Min vän, huru
kom du härin, och hafver icke
bröllopskläder? Och han tigde.
13. Då sade Konungen till tjenarena;
Binder honom händer och fötter, och
kaster honom i det yttersta mörkret; der
skall vara gråt och tandagnisslan.
14. Ty månge äro kallade, och få
utkorade.
15. Då gingo de Phariseer bort, och lade
råd, huru de måtte beslå honom med
orden;
16. Och sände sina lärjungar till honom,
med de Herodianer, och sade: Mästar, vi
vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds
väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser
icke efter menniskors person.
17. Så säg oss: Huru synes dig? Är det
rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller
ej?
18. När Jesus märkte deras skalkhet, sade
han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
19. Låter mig se myntet på
skattpenningen. Och de fingo honom
penningen.
20. Och han sade till dem: Hvars beläte
och öfverskrift är detta?
21. De sade till honom: Kejsarens. Då
sade han till dem: Så gifver Kejsarenom
det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det
Gudi tillhörer.
22. När de det hörde, förundrade de sig;
och öfvergåfvo honom, gångande ifrå
honom.
23. På den dagen gingo till honom de
Sadduceer, som säga att ingen
uppståndelse är; och frågade honom,
24. Sägande: Mästar, Mose sade: Om
någor blifver död barnlös, då skall hans
broder taga hans hustru till ägta, och
uppväcka sinom broder säd.
25. När oss voro sju bröder; den förste tog
sig hustru, och blef död; och efter han hade
ingen säd, lefde han sina hustru sinom
broder.
26. Sammalunda ock den andre, och den
tredje, allt intill den sjunde.
27. Sist af allom blef ock qvinnan död.
28. När nu uppståndelsen sker, hvilkens
hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva
alle haft henne.
29. Då svarade Jesus, och sade till dem: I
faren ville, och veten icke Skriftena, ej
heller Guds kraft.
30. Ty i uppståndelsen hvarken tager man
sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de
äro lika som Guds Änglar i himmelen.
31. Men om de dödas uppståndelse
hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af
Gudi, som sade:
32. Jag är Abrahams Gud, och Isaacs
Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de
dödas Gud, utan deras som lefvande äro.
33. Och när folket sådant hörde,
förundrade de sig öfver hans lärdom.
34. När de Phariseer hörde, att han hade
stoppat de Sadduceer munnen till,
församlade de sig.
35. Och en af dem, som var en Skriftlärd,
frestade honom, sägandes:
36. Mästar, hvilket är det yppersta budet i
lagen?
37. Då sade Jesus till honom: Du skall
älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta,
och af allo dine själ, och af all din håg.
38. Detta är det yppersta och största
budet.
39. Det andra är desso likt: Du skall älska
din nästa som dig sjelf.
40. På dessa tu buden hänger all lagen och
Propheterna.
41. När nu de Phariseer voro tillhopa,
frågade dem Jesus;
42. Och sade: Hvad synes eder om
Christo? Hvars son är han? Sade de till
honom: Davids.
43. Då sade han till dem: Hvi kallar då
David honom i Andanom Herra? sägandes:
44. Herren sade till min Herra: Sätt dig på
mina högra hand, tilldess jag lägger dina
fiendar dig till en fotapall.
45. Efter nu David kallar honom Herra,
huru är han då hans son?
46. Och ingen kunde svara honom ett ord;
och ifrå den dagen dristade sig ej heller
någor att fråga honom något mer.
No comments:
Post a Comment