1. På den dagen gick Jesus ut af huset,
och satte sig utmed hafvet.
2. Och der församlades mycket folk till
honom, så att han steg uti ett skepp, och
satte sig; och allt folket stod på strandene.
3. Och han talade med dem mångahanda
i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick
ut, och skulle så.
4. Och när han sådde, föll somt vid
vägen; och kommo foglarna, och åto det
upp.
5. Somt föll på stenören, der det hade
icke mycken jord; och gick snart upp, ty
det hade icke djupa jord.
6. Men när solen gick upp, förvissnade
det; och efter det hade inga rötter, torkades
det bort.
7. Och somt föll ibland törne; och
törnebuskarna uppväxte, och förqvafde det.
8. Och somt föll i goda jord, och gjorde
frukt; somt hundradefaldt, somt
sextiofaldt, och somt tretiofaldt.
9. Hvilken som hafver öron till att höra,
han höre.
10. Då stego Lärjungarna fram, och sade
till honom: Hvi talar du till dem med
liknelser?
11. Då svarade han dem, och sade: Eder
är gifvet att veta himmelrikets lönlighet;
men dem är det icke gifvet.
12. Ty hvilken som hafver, honom skall
gifvas, att han skall nog hafva; men den
som icke hafver, af honom skall ock varda
taget det han hafver.
13. Fördenskull talar jag dem till med
liknelser; ty med seende ögon se de intet,
och med hörande öron höra de intet; ty de
förståt icke.
14. Och på dem varder fullkomnad Esaie
Prophetie, som säger: Med öronen skolen I
höra, och skolen icke förståt; och med
seende ögon skolen I se, och skolen icke
förnimmat.
15. Ty detta folks hjerta är förstockadt,
och deras öron höra illa, och deras ögon
hafva de igenlyckt; på det de icke ens
skulle se med ögonen, och höra med
öronen, och förståt med hjertat, och
omvända sig, att jag måtte hela dem.
16. Men salig äro edor ögon, att de se,
och edor öron, att de höra.
17. Sannerliga säger jag eder, att månge
Propheter och rättfärdige hafva begärat se
det I sen, och fingo dock icke set, och höra
det I hören, och fingo dock icke hörat.
18. Så hörer nu I denna liknelsen om
sädesmannen.
19. Hvar någor hörer ordet om riket, och
förstår det icke, så kommer den onde, och
rifver det bort, som sådt är i hans hjerta;
det är den som vid vägen sådder var.
20. Men den som var sådder på stenören,
är den som hörer ordet, och tager det straxt
gladeliga.
21. Men han hafver ingen rot i sig sjelf,
utan står till en tid; och när bedröfvelsen
och förföljelsen påkomma för ordets skull,
straxt förargas han.
22. Men den som var sådder ibland törne,
är den som hörer ordet; och desse
verldenes bekymmer, och rikedomsens
svek förqväfver ordet; och han blifver utan
frukt.
23. Men den som var sådder i goda jord,
är den som hörer ordet, och förstår det; och
bär också frukt, så att somt gör
hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt
tretiofaldt.
24. En annor liknelse satte han dem före,
och sade: Himmelriket är likt ene
mennisko, som sådde goda säd i sin åker;
25. Men då folket sof, kom hans ovän,
och sådde ogräs midt ibland hvetet; och
gick sin väg.
26. Då nu säden växte, och bar frukt,
syntes ock ogräset.
27. Då gingo husbondans tjenare fram,
och sade till honom: Herre, sådde du icke
goda säd i din åker? Hvadan hafver han då
ogräs?
28. Då sade han till dem: Det hafver
ovännen gjort. Sade tjenarena till honom:
Vill du, att vi gåm, och hemte det bort?
29. Då sade han: Nej, på det att, när I
upprycken ogräset, I icke skolen ock
dermed upprycka hvetet.
30. Låter båda växa intill skördetiden; och
i skördetiden vill jag säga
skördemännomen: Hemter först ogräset
samman, och binder det i knippor, till att
uppbrännas; men hvetet församler i mina
lado.
31. En annor liknelse satte han dem före,
och sade: Himmelriket är likt ett
senapskorn, som en man tog, och sådde i
sin åker;
32. Hvilket minst är af all frö; men när det
varder uppväxt, är det störst ibland
krydder, och blifver ett trä, så att foglarna
under himmelen komma, och göra sin
näste på dess qvistar.
33. En annor liknelse sade han till dem:
Himmelriket är likt enom surdeg, hvilken
en qvinna tog, och blandade i tre skeppor
mjöl, tilldess det blef alltsammans surt.
34. Detta allt talade Jesus i liknelser till
folket; och utan liknelse talade han intet till
dem;
35. Att det skulle fullkomnas, som sagdt
var genom Propheten som sade: Jag skall
öppna min mun i liknelser, och skall uttala
det hemligit varit hafver ifrå verldenes
begynnelse.
36. Då skiljde Jesus folket ifrå sig, och
kom hem. Och hans Lärjungar stego fram
till honom, och sade: Uttyd oss denna
liknelsen om åkrens ogräs.
37. Då svarade han, och sade till dem:
Menniskones Son är den som den goda
sädena sår.
38. Åkren är verlden; den goda säden äro
riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.
39. Ovännen, som sådde, är djefvulen;
skördetiden är verldenes ände;
skördemännerna äro Änglarna.
40. Såsom nu ogräset hemtas samman,
och brännes upp med eld, så skall det ske
på denna verldenes ända.
41. Menniskones Son skall sända sina
Änglar, och de skola församla all
förargelse utaf hans rike, och dem som illa
göra;
42. Och skola kasta dem uti en brinnande
ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan.
43. Då skola de rättfärdige skina såsom
solen i deras faders rike. Hvilken öron
hafver till att höra, han höre.
44. Åter är himmelriket likt enom skatt,
som fördold var uti en åker, hvilken en
man fann, och fördolde honom; och af
rätto glädje, som han hafver deraf, går han
bort, och säljer allt det han hafver, och
köper den åkren.
45. Åter är himmelriket likt enom
köpman, som sökte efter goda perlor.
46. Och när han hade funnit ena kosteliga
perlo, gick han bort, och sålde allt det han
ägde, och köpte henne.
47. Åter är himmelriket likt ene not, som
kastades i hafvet, och församlade allahanda
fiskar.
48. Och när hon vardt full, drogo de
henne till lands, och såto så och hemte ut
de goda i sin käril; men de onda kastade de
bort.
49. Så skall det ock ske på verldenes
ända: Änglarna skola utgå, och skilja de
onda ifrå de rättvisa;
50. Och kasta dem i en brinnande ugn; der
skall vara gråt och tandagnisslan.
51. Då sade Jesus till dem: Förstoden I
detta allt? Sade de till honom: Ja, Herre.
52. Då sade han till dem: Derföre, hvar
och en Skriftlärd, som till himmelriket lärd
är, han är lik en husbonda, som af sin
fatabur bär fram nytt och gammalt.
53. Och det begaf sig, när Jesus hade
lyktat dessa liknelser, gick han dädan;
54. Och kom i sitt fädernesland, och lärde
i deras Synagogo, så att de ock förundrade
sig storliga, och sade: Hvadan kommer
denne sådana visdom och krafter?
55. Är han icke en timbermans son? Heter
icke hans moder Maria; och hans bröder,
Jacob, och Joses, och Simon, och Judas?
56. Och hans systrar, äro de icke alla när
oss? Hvadan kommer honom då allt detta?
57. Och de förargades öfver honom. Men
Jesus sade till dem: En Prophet är icke
föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt
hus.
58. Och han gjorde der icke mång tecken,
för deras otros skull.
No comments:
Post a Comment