1. Och han kallade sina tolf Lärjungar
till sig, och gaf dem magt öfver de orena
andar, att de skulle drifva dem ut, och bota
allahanda sjukdom och allahanda krankhet.
2. Men dessa äro de tolf Apostlars namn:
Den förste, Simon, som kallas Petrus, och
Andreas, hans broder; Jacobus, Zebedei
son, och Johannes, hans broder;
3. Philippus och Bartholomeus; Thomas
och Mattheus, som hade varit en Publican;
Jacobus, Alphei son, och Lebbeus, med det
vedernamnet Thaddeus;
4. Simon af Cana, och Judas Ischarioth,
den ock förrådde honom.
5. Dessa tolf sände Jesus ut, och böd
dem, och sade: Går icke på Hedningarnas
väg, och går icke i de Samariters städer;
6. Utan går heldre till de borttappade får
af Israels hus.
7. Men går, och prediker, och säger:
Himmelriket är kommet hardt när.
8. Görer de sjuka helbregda, de spitelska
rena; reser upp de döda; utdrifver djeflar. I
hafven fått förgäfves, så skolen I ock gifva
förgäfves.
9. Hafver icke guld, icke heller silfver,
icke heller penningar i edra pungar;
10. Och inga vägskräppo, och icke två
kjortlar, icke skor, och ingen staf; ty
arbetaren är värd sin mat.
11. Men hvar I gån in uti en stad eller by,
så bespörjer om der någor inne är, som
dess värdig är; och blifver der, tilldess I
dragen dädan.
12. Men när I gån in i ett hus, så helser
det.
13. Och är det så, att det huset är värdigt,
så kommer edar frid öfver det; är det ock
icke värdigt, så kommer edar frid till eder
igen.
14. Och der som ingen anammar eder,
eller hörer edor ord, så går utaf det huset
eller staden, och skudder stoftet utaf edra
fötter.
15. Sannerliga säger jag eder: Sodome
och Gomorre land varder drägeligare på
domedag, än dem stadenom.
16. Si, jag sänder eder såsom får ibland
ulfvar; varer fördenskull snälle såsom
ormar, och enfaldige som dufvor.
17. Men vakter eder för menniskomen: ty
de skola öfverantvarda eder på sin Rådhus,
och uti deras Synagogor skola de
hudflänga eder.
18. Och I skolen varda framdragne för
Förstar och Konungar, för mina skull, till
vittnesbörd öfver dem, och öfver
Hedningarna.
19. Och när som de nu öfverantvarda
eder, så varer icke bekymrade, huru eller
hvad I skolen tala; ty det skall eder gifvas i
samma stundene, hvad I tala skolen;
20. Förty det ären icke I, som talen, utan
det är edar Faders Ande, som talar i eder.
21. Den ene brodren skall öfverantvarda
den andra till döden, och fadren sonen; och
barnen skola sätta sig upp emot
föräldrarna, och dräpa dem.
22. Och I skolen varda hatade af allom,
för mitt Namns skull; men hvilken som
står fast uti ändan, han skall blifva salig.
23. När de förfölja eder i den ena staden,
så flyr till den andra. Sannerliga säger jag
eder: I skolen icke hafva orkat fara
omkring alla Israels städer, förrän
menniskones Son kommer.
24. Lärjungen är icke öfver mästaren; och
icke heller tjenaren öfver sin herra.
25. Det är Lärjunganom nog, att han är
såsom hans mästare, och tjenarenom, att
han är såsom hans herre. Hafva de kallat
husbonden Beelzebub, huru mycket mer
skola de så kalla hans husfolk?
26. Rädens fördenskull intet för dem; ty
det är intet fördoldt, som icke skall varda
uppenbaradt; och intet lönligit, som icke
skall blifva vetterligit.
27. Hvad jag säger eder i mörkret, det
säger i ljuset; och hvad som sägs eder i
örat, det prediker på taken.
28. Och rädens icke för dem, som dräpa
kroppen, och hafva dock icke magt att
dräpa själena; utan rädens mer honom, som
kan förderfva både själ och kropp i helvete.
29. Säljas icke två sparfvar för en skärf?
Och en af dem faller icke på jordena, edar
Fader förutan.
30. Äro ock edor hufvudhår all räknad.
31. Derföre skolen I icke rädas; I ären ju
mer värde än månge sparfvar.
32. Derföre, hvar och en som mig
bekänner för menniskom, honom vill jag
ock bekänna för min Fader, som är i
himmelen.
33. Men den som mig vedersakar för
menniskom, honom skall jag ock
vedersaka för min Fader, som är i
himmelen.
34. I skolen icke mena, att jag är kommen
till att sända frid på jordena; jag är icke
kommen till att sända frid, utan svärdet.
35. Ty jag är kommen till att göra
menniskona skiljaktiga mot sin fader, och
dottrena mot sina moder, och sonahustruna
mot sina sväro;
36. Och menniskones eget husfolk varda
hennes fiender.
37. Hvilken som älskar fader och moder
mer än mig, han är mig icke värd; och
hvilken som älskar son eller dotter mer än
mig, han är mig icke värd.
38. Och hvilken som icke tager sitt kors
på sig och följer mig, han är mig icke värd.
39. Hvilken som finner sitt lif, han skall
borttappa det; och hvilken som borttappar
sitt lif, för mina skull, han skall finna det.
40. Hvilken som eder anammar, han
anammar mig; och hvilken som mig
anammar, han anammar honom som mig
sändt hafver.
41. Hvilken som anammar en Prophet, i
ens Prophets namn, han skall få ens
Prophets lön; och hvilken som anammar en
rättfärdig, i ens rättfärdigs namn, han skall
få ens rättfärdigs lön.
42. Och hvilken som gifver enom af dessa
minsta en bägare kallt vatten dricka
allenast, i ens Lärjungas namn, sannerliga
säger jag eder, det skall icke blifva honom
olönt.
No comments:
Post a Comment