1. Och då han stod upp dädan, kom han
uti Judee landsändar, vid sidon af Jordan.
Och folket församlades åter till honom;
och åter lärde han dem, såsom hans seder
var.
2. Då gingo de Phariseer till, och frågade
honom: Är det ock mannenom lofligit
skilja sina hustru ifrå sig? frestande
honom.
3. Då svarade han, och sade till dem:
Hvad hafver Mose budit eder?
4. Sade de: Mose tillstadde skrifva ett
skiljobref, och öfvergifva henne.
5. Svarade Jesus, och sade till dem: För
edor hjertas hårdhets skull skref han eder
detta budet.
6. Men af första skapelsen hafver Gud
gjort dem man och qvinno;
7. Fördenskull skall man öfvergifva sin
fader och moder, och blifva vid sina
hustru;
8. Och de tu varda ett kött; så äro de nu
icke tu, utan ett kött.
9. Hvad Gud hafver tillhopafogat, det
skall menniskan icke åtskilja.
10. Och i huset frågade hans Lärjungar
honom på nytt om samma ärende.
11. Och han sade till dem: Hvilken som
skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena
andra, han bedrifver hor emot henne.
12. Och om qvinnan öfvergifver sin man,
och tager en annan, hon bedrifver hor.
13. Och de hade barn till honom, att han
skulle taga på dem; men Lärjungarna
näpste dem, som dem fram hade.
14. Men när Jesus det såg, vardt han
misslynt, och sade till dem: Låter barnen
komma till mig, och förmener dem icke; ty
sådana hörer Guds rike till.
15. Sannerliga säger jag eder; Hvilken
som icke undfår Guds rike såsom ett barn,
han kommer der aldrig in.
16. Och han tog dem upp i famnen, och
lade händerna på dem, och välsignade
dem,
17. Och då han dädan utgången var på
vägen, lopp en till, och föll på knä för
honom, och frågade honom: Gode Mästar,
hvad skall jag göra, att jag måtte få
evinnerligit lif?
18. Men Jesus sade till honom: Hvi kallar
du mig godan? Ingen är god utan en, det är
Gud.
19. Budorden vetst du: Du skall icke
bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall
icke stjäla: Du skall icke tala falskt
vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära
din fader och moder.
20. Då svarade han, och sade till honom:
Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min
ungdom.
21. Jesus såg på honom, och älskade
honom, och sade till honom: Ett fattas dig;
gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de
fattiga, och du skall få en skatt i himmelen;
och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.
22. Och han vardt bedröfvad af talet, och
gick bort sörjandes; ty han hade många
ägodelar.
23. Och Jesus såg sig om, och sade till
sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de
rike komma in uti Guds rike!
24. Men hans Lärjungar vordo förskräckte
af hans ord. Då svarade åter Jesus, och
sade till dem: Huru svårt är det, kära barn,
dem som sätta sina tröst på sina rikedomar,
ingå uti Guds rike.
25. Lättare är en camel gå igenom ett
nålsöga, än en rik gå in uti Guds rike.
26. Men de förundrade sig öfvermåtton,
och sade vid sig sjelfva: Ho kan då varda
salig?
27. Men Jesus såg på dem, och sade: För
menniskom är det omöjeligit; men icke för
Gud; ty när Gudi äro all ting möjelig.
28. Och Petrus begynte säga till honom:
Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt
dig.
29. Svarade Jesus, och sade: Sannerliga
säger jag eder: Ingen är den som hafver
öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar,
eller fader, eller moder, eller hustru, eller
barn, eller åkrar, för min och Evangelii
skull;
30. Den icke får hundradefaldt igen, nu i
denna tiden, hus, och bröder, och systrar,
och mödrar, och barn, och åkrar, med
förföljelsen; och i tillkommande verld
evinnerligit lif.
31. Men månge, de som de främste äro,
varda de ytterste, och de ytterste de
främste.
32. Och de voro på vägen, gångande upp
till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och
de voro förskräckte, och gingo efter
honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till
sig de tolf, och begynte säga dem, hvad
honom öfvergå skulle:
33. Si, vi gåm upp till Jerusalem; och
menniskones Son skall öfverantvardas de
öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och
de skola fördöman till döds, och
öfverantvardan Hedningomen;
34. Och de skola begabban, och
hudflängan, bespottan, och dödan; och
tredje dagen skall han uppstå igen.
35. Då gingo till honom Jacobus och
Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar,
vi vilje att du gör oss hvad som helst vi
bedje.
36. Sade han till dem: Hvad viljen I jag
skall göra eder?
37. Sade de till honom: Gif oss, att vi
sitte, den ene på dine högra hand, och den
andre på dine venstra, uti din härlighet.
38. Men Jesus sade till dem: I veten icke
hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken,
som jag dricker; och döpas med den
döpelsen, der jag med döpes?
39. Då sade de till honom: Ja, kunne vi så.
Sade Jesus till dem: Den kalken jag
dricker, skolen I ock dricka; och med den
döpelse, der jag med döpes, skolen I
döpas;
40. Men sitta på mine högra och venstra
hand, står icke mig till att gifva; utan dem
händer det, som det beredt är.
41. När de tio hörde detta, begynte de
vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.
42. Men Jesus kallade dem till sig, och
sade till dem: I veten, att verldslige Förstar
äro rådande, och de mägtige ibland dem
hafva välde;
43. Men det skall icke så vara ibland eder;
utan den, som ibland eder vill ypperst vara,
han skall vara edar tjenare.
44. Och den, som ibland eder vill vara
den främste, han skall vara allas dräng;
45. Ty ock menniskones Son är icke
kommen, på det han skulle låta tjena sig;
utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif
till återlösning för många.
46. Och de kommo till Jericho. Och då
han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar,
och en mägtig stor hop folk, då satt der vid
vägen en blinder, Bartimeus, Timei son,
tiggandes.
47. Och när han hörde, att det var Jesus af
Nazareth, begynte han ropa, och säga:
Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
48. Och månge näpste honom, att han
skulle tiga; men han ropade dessmer:
Davids Son, varkunna dig öfver mig.
49. Så stadnade Jesus, och lät kalla
honom. Och de kallade den blinda, och
sade till honom: Var vid ett godt mod; statt
upp, han kallar dig.
50. Han kastade ifrå sig sin mantel, stod
upp, och kom till Jesum.
51. Då svarade Jesus, och sade till honom:
Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den
blinde sade till honom: Rabboni, att jag
måtte få min syn.
52. Jesus sade till honom: Gack, din tro
hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick
han sin syn, och följde Jesum i vägen.
No comments:
Post a Comment