1. I den tiden gick Jesus genom säd på
Sabbathen; och hans Lärjungar voro
hungrige, och begynte upprycka ax, och
äta.
2. När de Phariseer det sågo, sade de till
honom: Si, dine Lärjungar göra det som
icke lofligit är göra på Sabbathen.
3. Men han sade till dem: Hafven I icke
läsit hvad David gjorde, när han, och de
som med honom voro, hungrade;
4. Huru han gick in i Guds hus, och åt
skådobröden, som honom icke var lofligit
äta; icke heller dem, som med honom voro,
utan allenast Prestomen?
5. Eller hafven I icke läsit i lagen, att på
Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i
templet; och äro likväl utan skuld?
6. Men jag säger eder, att här är den som
är mer än templet.
7. Men vissten I hvad det vore: Jag
hafver lust till barmhertighet, och icke till
offer, då dömden I icke de oskyldiga;
8. Ty menniskones Son är en Herre,
desslikes ock öfver Sabbathen.
9. Då gick han dädan fram bätter, och
kom i deras Synagogo;
10. Och si, der var en man, som hade ena
bortvissnada hand; och de sporde honom,
sägande: Må man ock hela om Sabbathen?
på det de måtte anklaga honom.
11. Då sade han till dem: Hvilken är den
menniska ibland eder, som hafver ett får,
och om det faller i gropena om Sabbathen,
går han icke och fattar uti det, och drager
det upp?
12. Huru mycket bättre är nu en menniska
än ett får? Derföre må man ju göra väl på
Sabbathen.
13. Och sade han till mannen: Räck ut
dina hand; och han uträckte henne; och
hon vardt färdig igen, såsom den andra.
14. Då gingo de Phariseer ut, och lade råd
emot honom, huru de måtte förgöra
honom.
15. Men när Jesus det förnam, gick han
dädan; och honom följde mycket folk, och
han gjorde dem alla helbregda;
16. Och hotade dem, att de icke skulle
uppenbara honom;
17. På det fullkomnas skulle det som
sagdt var genom Propheten Esaias, som
sade:
18. Si, min tjenare, den jag utvalt hafver;
min käreste, i hvilkom min själ hafver ett
godt behag; jag skall sätta min Anda på
honom, och han skall förkunna
Hedningomen domen.
19. Han skall icke kifva eller ropa, och
hans röst skall man icke höra på gatomen.
20. Den rö, som krossad är, skall han icke
sönderbryta; och vekan, som ryker, skall
han icke utsläcka, tilldess han utförer
domen till en seger;
21. Och i hans Namn skola Hedningarna
hoppas.
22. Då hades fram till honom en, som var
besatt med djefvulen, han var blind och
dumbe; den gjorde han helbregda, så att
samme blinde och dumbe både talade och
såg.
23. Och allt folket blef förskräckt, och
sade: Är denne icke Davids Son?
24. Men när de Phariseer det hörde, sade
de: Han utdrifver icke djeflar, utan med
Beelzebub, djeflarnas öfversta.
25. Då nu Jesus förstod deras tankar, sade
han till dem: Hvart och ett rike, som är
tvedrägtigt emot sig sjelft, det blifver öde;
och hvar och en stad, eller hus, som är
tvedrägtigt emot sig sjelft, blifver icke
ståndandes.
26. Är det nu så, att Satan drifver Satan
ut, då är han tvedrägtigt emot sig sjelf;
huru blifver då hans rike beståndandes?
27. Och är det så, att jag drifver djeflar ut
med Beelzebub, med hvem drifva då edor
barn dem ut? Derföre skola de vara edra
domare.
28. Men är det så, att jag drifver djeflar ut
med Guds Anda, då är ju Guds rike
kommet till eder.
29. Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs
mans hus, och beröfva honom hans boting
bort, utan han först binder den mägtiga,
och så sedan skinnar hans hus?
30. Hvilken som icke är med mig, han är
emot mig; och hvilken som icke församlar
med mig, han förskingrar.
31. Fördenskull säger jag eder: All synd
och försmädelse blifver menniskomen
förlåten; men försmädelse mot Andan skall
icke blifva menniskomen förlåten.
32. Och hvilken som säger något emot
menniskones Son, det varder honom
förlåtet: men hvilken som säger något
emot den Helga Anda, det varder honom
icke förlåtet, hvarken i denna, eller i den
tillkommande verld.
33. Görer antingen trät godt, så varder
frukten god; eller ock görer trät ondt, så
varder frukten ond; ty af fruktene känner
man trät.
34. I huggormars afföda, huru kunnen I
tala något godt, medan I ären sjelfve onde?
Ty der hjertat med fullt är, deraf talar
munnen.
35. En god menniska bär godt fram af
hjertans goda fatabur; och en ond
menniska bär ondt fram af en ond fatabur.
36. Men jag säger eder, att för hvart och
ett fåfängt ord, som menniskorna tala,
skola de göra räkenskap på domedag.
37. Ty af din ord skall du blifva rättfärdig
hållen, och af din ord skall du varda
fördömd.
38. Då svarade någre utaf de Skriftlärda
och de Phariseer, och sade: Mästar, vi vilje
se tecken af dig.
39. Svarade han, och sade till dem: Detta
vrånga och horiska slägtet söker efter
tecken; och thy skall intet tecken gifvas,
annat än Jone Prophetens tecken.
40. Ty såsom Jonas var i tre dagar och tre
nätter i hvalfiskens buk; så skall
menniskones Son vara i tre dagar och i tre
nätter i jordene.
41. De Ninivitiske män skola stå upp på
domen med detta slägtet, och fördöma det;
ty de bättrade sig efter Jone predikan; och
si, här är mer än Jonas.
42. Drottningen af söderlanden skall stå
upp på domen med detta slägtet, och
fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes
ända, till att höra Salomons visdom; och si,
här är mer än Salomon.
43. När den orene anden är utfaren af
menniskone, så vandrar han genom de
rum, som torr äro, söker efter hvilo, och
finner ingen.
44. Så säger han: Jag vill komma igen i
mitt hus, der jag utgick; och när han
kommer, finner han det tomt, och rent
sopadt, och prydt.
45. Så går han bort, och tager sju andra
andar till sig, de som värre äro än han
sjelfver; och då de der inkomma, bo de
der; så blifver den menniskones sista värre
än det första. Så varder ock tillgångandes
med detta vrånga slägtet.
46. Vid han ännu talade till folket, si, hans
moder och bröder stodo utanföre, och ville
tala med honom.
47. Då sade en till honom: Si, din moder
och dine bröder stå ute, och vilja tala med
dig.
48. Då svarade han, och sade till den, som
honom bådade: Hvilken är min moder, och
hvilke äro mine bröder?
49. Och räckte ut handena åt sina
Lärjungar, och sade: Si, min moder och
mine bröder.
50. Ty hvar och en, som gör mins Faders
vilja, som är i himmelen, han är min
broder, och syster, och moder.
No comments:
Post a Comment