1. Och när de nalkades Jerusalem, och
kommo till Bethphage, vid Oljoberget,
sände Jesus två sina Lärjungar;
2. Och sade till dem: Går i byn, som
ligger för eder; och straxt varden I
finnande ena åsninno bundna, och fålan
när henne; löser dem, och leder till mig.
3. Och om någor talar eder till, så säger:
Herren behöfver dem; och straxt släpper
han dem.
4. Detta är allt skedt, att det skulle
fullkomnas, som sagdt är genom
Propheten, som sade:
5. Säger till dottrena Zion: Si, din
Konung kommer till dig, saktmodig,
ridandes på ene åsninno, och på en arbetes
åsninnos fåla.
6. Lärjungarna gingo bort, och gjorde
som Jesus hade dem befallt;
7. Och ledde till honom åsninnona och
fålan; och lade sin kläder på dem, och satte
honom deruppå.
8. Mycket folk bredde sin kläder på
vägen; de andre skåro qvistar af trän, och
strödde på vägen.
9. Men folket, som föregick, och de som
efterföljde, ropade och sade: Hosianna,
Davids Sone; välsignad vare han, som
kommer i Herrans Namn; Hosianna i
höjdene.
10. Och när han kom in i Jerusalem,
upprörde sig hela staden, och sade: Ho är
denne?
11. Då sade folket: Denne är Jesus, den
Propheten af Nazareth i Galileen.
12. Och gick Jesus in i Guds tempel, och
dref ut alla de der köpte och sålde i
templet, och omstötte vexlareborden, och
dufvomånglarenas säte;
13. Och sade till dem: Det är skrifvet:
Mitt hus skall kallas ett bönehus; men I
hafven gjort ena röfvarekulo deraf.
14. Och till honom kommo blinde och
halte i templet; och han gjorde dem
helbregda.
15. När de öfverste Presterna och de
Skriftlärde sågo de under, som han gjorde,
och barnen, som ropade i templet, sägande:
Hosianna, Davids Sone, blefvo de
misslynte;
16. Och sade till honom: Hörer du hvad
desse säga? Då sade Jesus till dem: Hvi
icke? Hafven I aldrig läsit: Af barnas och
spenabarnas mun hafver du fullkomnat
lofvet?
17. Då öfvergaf han dem, och gick utu
staden till Bethanien, och blef der.
18. Om morgonen, när han gick in i
staden igen, hungrade honom.
19. Och han fick se ett fikonaträ vid
vägen, och gick dertill, och fann intet
deruppå, utan allenast löf; och sade till det:
Växe aldrig härefter frukt på dig. Och
fikonaträt blef straxt torrt.
20. Och när Lärjungarna sågo det,
förundrade de sig, och sade: Huru är det
fikonaträt så snart torkadt?
21. Då svarade Jesus, och sade till dem:
Sannerliga säger jag eder: Om I hafven
trona, och tviflen intet, så varden I icke
allenast görande sådant, som med
fikonaträt skedde; utan jemväl, om I sägen
till detta berget: Häf dig upp, och kasta dig
i hafvet, då skall det ske;
22. Och allt det I bedjen i bönene,
troendes, det skolen I få.
23. Och när han kom i templet, gingo de
öfverste Presterna och de äldste i folket till
honom, der han lärde, och sade: Af hvad
magt gör du detta? Och hvilken hafver
gifvit dig denna magten?
24. Då svarade Jesus, och sade till dem:
Jag vill ock spörja eder ett ord; om I sägen
mig det, vill jag ock säga eder, af hvad
magt jag detta gör:
25. Hvadan var Johannis döpelse? Af
himmelen eller af menniskom? Då tänkte
de vid sig sjelfva, och sade: Sägom vi, af
himmelen; då säger han till oss: Hvi
trodden I då honom icke?
26. Sägom vi ock, af menniskom; så rädes
vi folket; ty alle höllo Johannes för en
Prophet.
27. Då svarade de Jesu, och sade: Vi vete
det icke. Sade han till dem: Icke heller
säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.
28. Men hvad synes eder? En man hade
två söner, och gick till den första, och
sade: Son, gack, och arbeta i dag i min
vingård.
29. Han svarade, och sade: Jag vill icke.
Sedan ångrade honom det, och gick åstad.
30. Och gick han till den andra, och sade
sammalunda. Då svarade han, och sade: Ja,
herre; och gick intet.
31. Hvilken af de två gjorde det fadren
ville? De sade till honom: Den förste. Sade
Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder,
att Publicaner och skökor skola gå i
himmelriket förr än I.
32. Johannes kom till eder, och lärde eder
rätta vägen, och I trodden honom intet;
men Publicaner och skökor trodde honom;
och ändock I det sågen, hafven I dock
sedan ingen bättring gjort, att I måtten trott
honom.
33. Hörer en annor liknelse: Det var en
husbonde, som planterade en vingård, och
gärde der gård omkring, och grof en press
derinne, och byggde ett torn, och utlejde
honom vingårdsmännom, och for utländes.
34. När nu fruktenes tid kom, sände han
sina tjenare till vingårdsmännerna, att de
skulle uppbära hans frukt.
35. Då togo vingårdsmännerna fatt på
hans tjenare; den ena hudflängde de, den
andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.
36. Åter sände han andra tjenare, flera än
de första; och de gjorde dem sammaledes.
37. På det sista sände han sin son till dem,
och sade: De hafva ju ena försyn för min
son.
38. Men när vingårdsmännerna sågo
sonen, sade de emellan sig: Denne är
arfvingen; kommer, låter oss slå honom
ihjäl, och så få vi hans arfvedel.
39. Och de togo fatt på honom, drefvo
honom ut af vingården, och slogo honom
ihjäl.
40. När nu vingårdsherren kommer, hvad
skall han göra åt de vingårdsmännerna?
41. Sade de till honom: De onda skall han
illa förgöra, och leja sin vingård androm
vingårdsmännom, de som gifva honom
fruktena i rättom tid.
42. Då sade Jesus till dem: Hafven I
aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som
byggningsmännerna bortkastade, han är
blifven en hörnsten; af Herranom är detta
skedt, och är underligit för vår ögon.
43. Derföre säger jag eder, att Guds rike
skall tagas från eder, och varda gifvet
Hedningomen, som göra dess frukt.
44. Och hvilken som faller på denna
stenen, han varder krossad; men uppå
hvilken han faller, den slår han sönder i
stycker.
45. Och när de öfverste Presterna och
Phariseerna hörde hans liknelser,
förnummo de, att han talade om dem.
46. Och de ville hafva tagit fatt på honom;
men de räddes för folket, ty de höllo
honom för en Prophet.
No comments:
Post a Comment