1. Hafver akt uppå edra almoso, att I
icke gifven henne för menniskomen, på det
I skolen varda sedde af dem; annars hafven
I ingen lön när edar Fader, som är i
himmelen.
2. När du nu gifver almoso, låt icke stöta
i basun för dig, som de skrymtare göra i
Synagogorna, och uppå gatorna, att de
skola varda prisade af menniskomen;
sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin
lön.
3. Men när du vill gifva almoso, så låt
dina venstra hand icke veta, hvad den
högra gör;
4. På det din almosa blifver lönlig; och
din Fader, som i löndom ser, vedergäller
dig det uppenbarliga.
5. Och när du beder, skall du icke vara
som de skrymtare; förty de stå gerna i
Synagogorna och i gatohörnen och bedja,
att de skola blifva sedde af menniskomen;
sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin
lön.
6. Men när du beder, så gack in i din
kammar, och slå dörrena till, och bed din
Fader hemliga; och din Fader, som i
löndom ser, skall dig det verdergälla
uppenbarliga.
7. Och när I bedjen, skolen I icke vara
mångtalige, såsom Hedningarna; ty de
mena, att de skola varda hörde för sin
många ords skull.
8. Varer fördenskull dem icke like; edar
Fader vet väl hvad eder görs behof, förr än
I bedjen honom.
9. Derföre skolen I bedja alltså: Fader
vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt
Namn.
10. Tillkomme ditt rike; ske din vilje,
såsom i himmelen, så ock på jordene.
11. Gif oss i dag vårt dagliga bröd.
12. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock
vi förlåtom dem oss skyldige äro.
13. Och inled oss icke i frestelse; utan
fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och
magten, och härligheten, i evighet. Amen.
14. Ty om I förlåten menniskomen deras
brott, så förlåter ock edar himmelske Fader
eder.
15. Men om I icke förlåten menniskomen
deras brott, så skall edar Fader icke heller
förlåta eder edor brott.
16. När som I fasten, skolen I icke vara
som I voren bedröfvade, såsom de
skrymtare; ty de förvandla sin ansigte, att
de skola synas för menniskomen med sin
fasto; sannerliga säger jag eder, de hafva
redo sin lön.
17. Men när du fastar, så smörj ditt
hufvud, och två ditt ansigte;
18. Att du icke synes för menniskomen
med dine fasto, utan för din Fader, som
lönligen är; och din Fader, som ser i
löndom, vedergäller dig det uppenbarliga.
19. I skolen icke församla eder ägodelar
på jordene, der mal och rost förderfvar
dem, och der som tjufvar grafva, och
stjäla;
20. Utan församler eder ägodelar i
himmelen, der hvarken rost eller mal
förderfvar dem, och der tjufvar icke grafva,
eller stjäla.
21. Ty der edre ägodelar äro, der är ock
edart hjerta.
22. Kroppsens ljus är ögat; är ditt öga
enfaldigt, så varder din hele kropp ljus.
23. Men är ditt öga argt, så varder din
hele kropp mörk. Är det nu så att ljuset,
som är i dig, är mörker, huru stort blifver
då mörkret sjelft?
24. Ingen kan tjena två herrar; ty att han
antingen skall hata den ena, och den andra
älska; eller han håller sig intill den ena,
och den andra föraktar han; I kunnen icke
tjena Gudi och Mammon.
25. Derföre säger jag eder: Sörjer icke för
edart lif, hvad I skolen äta och dricka; och
icke för edar kropp, hvad I skolen kläda
eder med. Är icke lifvet mer än maten, och
kroppen mer än kläden?
26. Ser uppå foglarna under himmelen; de
så intet, och intet skära de heller upp, och
församla intet i ladorna: och edar
himmelske Fader föder dem. Ären I icke
mycket mer än de?
27. Hvilken ibland eder är, som med sin
omsorg förmår sätta en aln till sina längd?
28. Och för hvars skull sörjen I för
kläden? Skåder liljorna på markene, huru
de växa; de arbeta intet, ej heller spinna.
29. Dock säger jag eder att icke Salomo, i
all sin härlighet, var så klädd som en af
dem.
30. Kläder nu Gud så gräset på markene,
hvilket dock i dag står, och i morgon
kastas i ugnen, skulle han icke mycket mer
göra det eder, o I klentrogne?
31. Så skolen I nu icke hafva omsorg,
sägande: Hvad skole vi äta? Eller, hvad
skole vi dricka? Eller, hvad skole vi kläda
oss med?
32. Ty allt sådant söka Hedningarna. Edar
himmelske Fader vet väl, att allt detta
göres eder behof.
33. Söker först efter Guds rike, och hans
rättfärdighet, så faller eder allt detta till.
34. Sörjer icke fördenskull för
morgondagen; ty morgondagen hafver sjelf
sina omsorg med sig. Det är nog, att hvar
dag hafver sin egen plågo.
No comments:
Post a Comment