1. Detta är begynnelsen af Jesu Christi,
Guds Sons, Evangelio;
2. Såsom skrifvet är i Propheterna: Si,
jag sänder min Ängel framför ditt ansigte,
hvilken bereda skall din väg för dig;
3. Ens ropandes röst är i öknene:
Bereder Herrans väg; görer hans stigar
rätta.
4. Johannes var i öknene, döpte, och
predikade bättringenes döpelse, till
syndernas förlåtelse.
5. Och till honom gingo ut hela Judiska
landet, och de utaf Jerusalem; och läto sig
alle döpa af honom i Jordans flod, och
bekände sina synder.
6. Och Johannes var klädd med
camelahår, och med en lädergjording om
sina länder; och åt gräshoppor och
vildhannog;
7. Och predikade, och sade: En kommer
efter mig, som starkare är än jag, hvilkens
skotvänger jag icke värdig är att nederfalla
och upplösa.
8. Jag döper eder med vatten; men han
skall döpa eder med dem Helga Anda.
9. Och det begaf sig i de dagar, att Jesus
kom utaf Galileen ifrå Nazareth, och lät sig
döpa af Johanne i Jordan.
10. Och straxt steg han upp utu vattnet,
och såg himlarna öppnas, och Andan,
såsom en dufvo, nederkomma öfver
honom.
11. Och en röst kom af himmelen: Du äst
min käre Son, i hvilkom mig väl behagar.
12. Och Anden dref honom straxt uti
öknena;
13. Och han var i öknene i fyratio dagar,
och frestades af Satana; och var med
vilddjuren; och Änglarna tjente honom.
14. Men sedan Johannes vardt fången,
kom Jesus uti Galileen, och predikade
Evangelium om Guds rike,
15. Sägandes: Tiden är fullkomnad, och
Guds rike är för handene; bättrer eder, och
tror Evangelio.
16. När han gick utmed det Galileiska
hafvet, såg han Simon, och Andream, hans
broder, kasta sin nät i hafvet; ty de voro
fiskare.
17. Och Jesus sade till dem: Följer mig,
och jag vill göra eder till menniskofiskare.
18. Straxt gåfvo de sin nät öfver, och
följde honom.
19. Och då han gick dädan litet fram
bätter, såg han Jacobum, Zebedei son, och
Johannem, hans broder, att de i båtenom
byggde sin nät.
20. Och straxt kallade han dem; då
öfvergåfvo de sin fader, Zebedeum, uti
båten, med legodrängarna, och följde
honom.
21. Och de gingo till Capernaum; och
straxt, om Sabbatherna, gick han in i
Synagogon och lärde.
22. Och de förundrade storliga på hans
lärdom; förty han lärde väldeliga, och icke
såsom de Skriftlärde.
23. Och i deras Synagogo var en
menniska besatt med den orena andan; och
han ropade,
24. Och sade: Ack! hvad hafve vi med dig
beställa, Jesu Nazarene? Äst du kommen
till att förderfva oss? Jag vet ho du äst,
nämliga den Guds Helige.
25. Och Jesus näpste honom, sägandes:
Tig, och gack ut af menniskone.
26. Då ref den orene anden honom, och
ropade högt, och for ut af honom.
27. Och alle förundrade sig svårliga, så att
de sporde hvarannan till, och sade: Hvad är
detta? Hvad ny lärdom är detta? Ty han
bjuder de orena andar med väldighet, och
de lyda honom.
28. Och hans rykte gick straxt allt
omkring i Galilee gränsor.
29. Och de gingo straxt utu Synagogon,
och kommo uti Simons och Andree hus,
med Jacobo och Johanne.
30. Och Simons svära låg sjuk i skälfvo;
och straxt sade de honom om henne.
31. Då gick han till och reste henne upp,
och tog henne vid handena; och i det
samma öfvergaf skälfvosjukan henne, och
hon gick sedan och tjente dem.
32. Om aftonen, då solen nedergången
var, hade de till honom allahanda sjuka,
och dem som qvaldes af djeflar;
33. Och hele staden var församlad för
dörrena.
34. Och han gjorde många helbregda, som
kranke voro af allahanda sjukdom; och
dref ut många djeflar, och tillstadde icke
djeflarna tala; ty de kände honom.
35. Och om morgonen, ganska bittida för
dag, stod han upp och gick ut; och Jesus
gick bort uti ett öde rum, och der bad han.
36. Och Simon kom efter farandes, och de
med honom voro.
37. Och då de funno honom, sade de till
honom: Alle söka dig.
38. Sade han dem: Låt oss gå uti nästa
städerna, att jag ock der predikar; ty
fördenskull är jag kommen.
39. Och han predikade i deras Synagogor,
öfver hela Galileen, och utdref djeflar.
40. Och till honom kom en spitelsk man,
och bad honom, föll på knä för honom, och
sade till honom: Vill du, så kan du göra
mig ren.
41. Då varkunnade sig Jesus öfver
honom, och uträckte sina hand, och tog
uppå honom, och sade: Jag vill, var ren.
42. Och när han det sagt hade, gick straxt
spitelskan af honom, och han vardt ren.
43. Och Jesus hotade honom, och sänden
straxt ifrå sig;
44. Och sade honom: Se till, att du säger
ingom detta; utan gack bort, och visa dig
Prestenom, och offra, för din rening, det
Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver
dem.
45. Men då han utgången var, begynte
han förkunna mycket, och berykta det som
skedt var; så att han icke nu mer kunde
uppenbarliga gå in uti staden, utan blef ute
i öde rum; och de kommo till honom af
alla ändar.
No comments:
Post a Comment