1. Då stego de Phariseer och Sadduceer
fram, och frestade honom, begärandes att
han ville låta dem se tecken af himmelen.
2. Men han svarade, och sade till dem:
Om aftonen sägen I: Det blifver klart
väder; förty himmelen är röd;
3. Och om morgonen: Det blifver oväder
i dag; ty himmelen är röd och olustig. I
skrymtare, om himmelens skepelse kunnen
I döma; kunnen I ock icke döma om
tidsens tecken?
4. Det vrånga och horiska slägtet söker
efter tecken; och tecken skall icke gifvas
dem, utan Jone Prophetens tecken. Och så
öfvergaf han dem, och gick sin väg.
5. Och när hans Lärjungar voro komne
utöfver på den andra stranden, hade de
förgätit taga bröd med sig.
6. Då sade Jesus till dem: Ser till, och
förvarer eder för de Phariseers och
Sadduceers surdeg.
7. Då tänkte de vid sig sjelfva, och sade:
Vi hafve intet bröd tagit med oss.
8. När Jesus det förnam, sade han till
dem: I klentrogne, hvad bekymrar det dock
eder, att I icke hafven tagit bröd med eder?
9. Förstån I icke ännu, eller minnens, om
de fem bröd emellan de femtusend män,
och huru många korgar I upptogen?
10. Icke heller om de sju bröd emellan de
fyratusend män, och huru många korgar I
då upptogen?
11. Huru kommer det då till, att I icke
kunnen förstå, att jag icke sade eder om
bröd, (
då jag sade:
) I skolen förvara eder
för de Phariseers och Sadduceers surdeg?
12. Så förstodo de då, att han hade icke
budit dem taga sig vara för bröds surdeg,
utan för de Phariseers och Sadduceers
lärdom.
13. Då kom Jesus i den ängden Cesarea
Philippi, och frågade sina Lärjungar, och
sade: Hvem säger folket mig, menniskones
Son, vara?
14. Då sade de: Somlige Johannem
Döparen, somlige Eliam, somlige
Jeremiam, eller en af Propheterna.
15. Sade han till dem: Hvem sägen I mig
då vara?
16. Då svarade Simon Petrus, och sade:
Du äst Christus, lefvandes Guds Son.
17. Då svarade Jesus, och sade till honom:
Salig äst du, Simon, Jone son; ty kött och
blod hafver dig det icke uppenbarat; utan
min Fader, som är i himmelen.
18. Och jag säger dig igen, att du äst
Petrus; och uppå detta hälleberget skall jag
bygga mina församling; och helvetes
portar skola icke varda henne
öfvermägtige.
19. Och jag skall gifva dig himmelrikets
nycklar. Allt det du binder på jordene, det
skall vara bundet i himmelen; och allt det
du löser på jordene, det skall vara löst i
himmelen.
20. Då böd han sina Lärjungar, att de
skulle för ingen säga, att han var Jesus
Christus.
21. Ifrå den tiden begynte Jesus förkunna
sina Lärjungar, huru han måste gå till
Jerusalem, och lida mycket af de äldsta,
och af de öfversta Presterna, och af de
Skriftlärda; och dräpas, och tredje dagen
uppstå igen.
22. Och Petrus tog honom afsides, och
begynte straffa honom, och sade: Herre,
skona dig sjelf; detta vederfares dig icke.
23. Då vände han sig om, och sade till
Petrum: Gack bort ifrå mig, du Satan; du
äst mig till hinders; ty du besinnar icke det
Gudi tillhörer, utan det menniskom
tillhörer.
24. Då sade Jesus till sina Lärjungar:
Hvilken som vill följa mig, han vedersake
sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och
följe mig.
25. Ty hvilken som vill behålla sitt lif,
han skall mista det; och hvilken som mister
sitt lif, för mina skull, han skall finna det.
26. Hvad hjelper nu det menniskone, om
hon förvärfvar hela verldena, och får dock
skada till sin själ? Eller hvad kan
menniskan gifva, der hon kan igenlösa sin
själ med?
27. Förty det skall ske, att menniskones
Son skall komma i sins Faders härlighet,
med sina Änglar; och då skall han löna
hvarjom och enom efter hans gerningar.
28. Sannerliga säger jag eder: Här äro
någre ståndande, som icke skola smaka
döden, tilldess de få se menniskones Son
komma i sitt rike.
No comments:
Post a Comment