1. Och det begaf sig, när Jesus hade
lyktat all dessa ord, sade han till sina
Lärjungar:
2. I veten att två dagar härefter varder
Påska; och menniskones Son skall
öfverantvardas till att korsfästas.
3. Då församlade sig de öfverste
Presterna och de Skriftlärde, och de äldste i
folket, uti den öfversta Prestens palats,
som het Caiphas;
4. Och rådslogo, huru de måtte få gripa
Jesum med list, och dräpa honom.
5. Dock sade de: Icke i högtiden, att ett
upplopp icke varder i folkena.
6. Då nu Jesus var i Bethanien, i den
spitelska Simons hus,
7. Steg en qvinna fram till honom, och
hade ett glas med dyr smörjelse; och göt
det på hans hufvud, der han satt vid bord.
8. Då hans Lärjungar det sågo, vordo de
misslynte, och sade: Hvad gjordes denna
förspillning behof?
9. Denna smörjelse måtte man hafva väl
dyrt sålt, och gifvit de fattiga.
10. När Jesus det förnam, sade han till
dem: Hvi gören I denna qvinnone illa
tillfrids? ty hon hafver gjort med mig en
god gerning.
11. I hafven alltid fattiga när eder; men
alltid hafven I icke mig.
12. Det hon hafver utgjutit denna
smörjelsen på min lekamen, det hafver hon
gjort mig till begrafning.
13. Sannerliga säger jag eder, hvar som
helst i hela verldene detta Evangelium
varder predikadt, skall ock detta, som hon
gjorde, sagdt varda henne till åminnelse.
14. Då gick en af de tolf, som het Judas
Ischarioth, bort till de öfversta Presterna;
15. Och sade: Hvad viljen I gifva mig, att
jag förråder eder honom? Och de vordo
öfverens med honom om tretio
silfpenningar.
16. Och ifrå den tiden sökte han tillfälle,
att han måtte förråda honom.
17. Men på första Sötbrödsdagen gingo
Lärjungarna till Jesum, och sade till
honom: Hvar vill du, att vi skole tillreda
dig Påskalambet?
18. Då sade han: Går in i staden till en,
och säger honom: Mästaren låter säga dig:
Min tid är hardt när; när dig vill jag hålla
Påska, med mina Lärjungar.
19. Och Lärjungarna gjorde som Jesus
befallde dem, och tillredde Påskalambet.
20. Och om aftonen satte han sig till bords
med de tolf.
21. Och vid de åto, sade han: Sannerliga
säger jag eder, en af eder skall förråda mig.
22. Då vordo de svårliga bedröfvade, och
begynte hvar i sin stad säga till honom:
Herre, icke är jag den samme?
23. Då svarade han, och sade: Den, som
med mig doppade handena i fatet, han
skall förråda mig.
24. Menniskones Son varder gåendes,
som skrifvet är om honom; men ve den
mennisko, af hvilko menniskones Son
varder förrådd; det vore de menniskone
bättre, att hon aldrig hade född varit.
25. Då svarade Judas, som förrådde
honom, och sade: Mästar, icke är jag den
samme? Sade han till honom: Du sadet.
26. Men när de åto, tog Jesus brödet;
tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen,
och sade: Tager, äter; detta är min
lekamen.
27. Och han tog kalken, och tackade, gaf
dem, och sade: Dricker häraf alle.
28. Ty detta är min blod, dess nya
Testamentsens, hvilken utgjuten varder för
mångom, till syndernas förlåtelse.
29. Jag säger eder: Härefter skall jag icke
dricka af denna vinträs frukt, intill den
dagen jag varder det drickandes nytt med
eder i mins Faders rike.
30. Och när de hade sagt lofsången, gingo
de ut till Oljoberget.
31. Då sade Jesus till dem: I denna
nattene skolen I alle förargas i mig; ty det
är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren
af hjorden skola varda förskingrad.
32. Men när jag är uppstånden igen, vill
jag gå fram för eder i Galileen.
33. Då svarade Petrus, och sade till
honom: Om än alle förargades i dig, så
skall jag dock likväl aldrig förargas.
34. Sade Jesus till honom: Sannerliga
säger jag dig, att i desso nattene, förr än
hanen gal, skall du neka mig tre resor.
35. Sade Petrus till honom: Om jag skulle
än dö med dig, vill jag icke neka dig.
Sammaledes sade ock alle Lärjungarna.
36. Då kom Jesus med dem på den
platsen, som kallas Gethsemane, och sade
till Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går
dit bort, och beder.
37. Och han tog Petrum till sig, och de två
Zebedei söner, och begynte bedröfvas och
ängslas.
38. Då sade Jesus till dem: Min själ är
bedröfvad intill döden; blifver här, och
vaker med mig.
39. Och han gick litet ifrå dem, föll ned
på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader,
är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå
mig; dock icke som jag vill, utan som du.
40. Och han kom till Lärjungarna, och
fann dem sofvande; och sade till Petrum:
Så förmådden I icke vaka ena stund med
mig?
41. Vaker och beder, att I fallen icke uti
frestelse; anden är viljog, men köttet är
svagt.
42. Åter gick han bort annan gång, och
bad, sägandes: Min Fader, om det är icke
möjeligit att denne kalken går ifrå mig,
med mindre jag dricker honom, så ske din
vilje.
43. Så kom han, och fann dem åter
sofvande; ty deras ögon voro tung.
44. Och han lät då blifva dem, och gick
åter bort, och bad tredje gången, sägandes
samma orden.
45. Då kom han till sina Lärjungar, och
sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler
eder; si, stunden är kommen, och
menniskones Son skall antvardas i
syndares händer.
46. Står upp, och låter oss gå; si, den är
här, som mig förråder.
47. Och vid han än talade, si, då kom
Judas, en af de tolf, och med honom en
stor skare, med svärd och med stafrar,
utsände af de öfversta Presterna, och af de
äldsta i folket.
48. Men den, som förrådde honom, hade
gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken
jag kysser, den äret; tager honom.
49. Då steg han hastigt fram till Jesum,
och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.
50. Då sade Jesus till honom: Min vän,
hvarefter kommer du? Då stego de fram,
och båro händer på Jesum, och grepo
honom.
51. Och si, en af dem, som voro med Jesu,
räckte ut handena, drog ut sitt svärd, och
slog dens öfversta Prestens tjenare, och
afhögg hans öra.
52. Då sade Jesus till honom: Stick ditt
svärd i sitt rum; ty alle de som taga till
svärd, de skola förgås med svärd.
53. Eller menar du, jag kunde icke bedja
min Fader, att han skickade till mig mer än
tolf legioner Änglar?
54. Huru blefve då Skriften fullkomnad,
att så ske skall?
55. I samma stundene sade Jesus till
skaran: Lika som till en röfvare ären I
utgångne, med svärd och stafrar, till att
taga fatt på mig; hvar dag hafver jag sutit
när eder i templet, lärandes, och I hafven
icke gripit mig.
56. Men detta är allt skedt, på det
Propheternas skrifter skulle fullkomnas.
Då öfvergåfvo alle Lärjungarna honom,
och flydde.
57. Men de, som hade gripit Jesum, ledde
honom till den öfversta Presten Caiphas,
der de Skriftlärde och de äldste församlade
voro.
58. Men Petrus följde honom långt efter,
intill den öfversta Prestens palats; och gick
in, och satte sig när tjenarena, på det han
skulle se ändan.
59. Men de öfverste Presterne, och de
äldste, och hela Rådet, sökte falskt
vittnesbörd emot Jesum, att de måtte dräpa
honom; och funno intet.
60. Och ändock mång falsk vittne kommo
fram, funno de likväl intet. På det sista
kommo tu falsk vittne;
61. Och sade: Denne hafver sagt: Jag kan
bryta ned Guds tempel, och bygga det upp
i tre dagar.
62. Och den öfverste Presten stod upp,
och sade till honom: Svarar du intet till det
som desse vittna emot dig?
63. Men Jesus tigde. Och den öfverste
Presten svarade, och sade till honom: Jag
besvär dig vid lefvandes Gud, att du säger
oss, om du äst Christus, Guds Son.
64. Sade Jesus till honom: Du sade det.
Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se
menniskones Son sitta på kraftenes högra
hand, och komma i himmelens sky.
65. Då ref den öfverste Presten sin kläder
sönder, och sade: Han hafver förhädat
Gud; hvad görs oss nu mer vittne behof?
Si, nu hörden I hans hädelse.
66. Hvad synes eder? Då svarade de, och
sade: Han är saker till döden.
67. Då spottade de i hans ansigte, och
slogo honom med näfvarna; somlige
kindpustade honom;
68. Och sade: Spå oss, Christe, hvilken är
den som dig slog.
69. Men Petrus satt utanföre i palatset;
och der kom till honom en tjensteqvinna,
och sade: Du vast ock med Jesu af
Galileen.
70. Men han nekade för allom, och sade:
Jag vet icke hvad du säger.
71. Och när han gick ut genom dörrena,
såg honom en annor (
tjensteqvinna
), och
sade till dem som der voro: Denne var ock
med Jesu Nazareno.
72. Åter nekade han, och svor: Jag känner
icke mannen.
73. Och litet efter stego de fram, som der
stodo, och sade till Petrum: Visserliga äst
du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer
dig.
74. Då begynte han förbanna sig, och
svärja, att han kände icke mannen. Och
straxt gol hanen.
75. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han
hade sagt honom: Förr än hanen gal, skall
du neka mig tre resor; och gick ut, och gret
bitterliga.
No comments:
Post a Comment