1. I den tiden hörde Herodes Tetrarcha
Jesu rykte;
2. Och sade till sina tjenare: Denne är
Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå
de döda, derföre gör han sådana krafter.
3. Ty Herodes hade gripit Johannem,
bundit och lagt honom i häktelse, för
Herodias, sins broders Philippi hustrus,
skull.
4. Förty Johannes hade sagt till honom:
Dig är icke lofligit hafva henne.
5. Och han hade gerna dräpit honom;
men han räddes för folket; ty de höllo
honom för en Prophet.
6. När då Herodes begick sin födelsedag,
dansade Herodias dotter för dem; och det
behagade Herodi.
7. Derföre lofvade han henne vid en ed,
att han ville gifva henne hvad hon
begärade.
8. Då sade hon, såsom hennes moder
hade lärt henne tillförene: Gif mig här på
ett fat Johannis Döparens hufvud.
9. Och Konungen blef bedröfvad; dock
för edens skull, och för deras skull, som
såto öfver bord med honom, böd han att
det skulle gifvas henne;
10. Och sände bort, och lät afhugga
Johannis hufvud i häktelset.
11. Och hans hufvud vardt framburet på
ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det
till sina moder.
12. Och hans Lärjungar kommo, och togo
hans lekamen, och begrofvo honom; och
gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
13. När Jesus det hörde, for han dädan
med skepp afsides bort uti en ödemark.
När folket det hörde, kommo de efter
honom till fot ifrå städerna.
14. Och Jesus gick ut, och såg det myckna
folket, och varkunnade sig öfver dem, och
gjorde deras kranka helbregda.
15. Och när det led åt aftonen, gingo hans
Lärjungar till honom, och sade: Här är en
ödemark, och tiden är förliden; låt folket
gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och
köpa sig mat.
16. Då sade Jesus till dem: Det görs icke
behof att de bortgå; gifver I dem äta.
17. Då sade de till honom: Vi hafve här
icke mer än fem bröd och två fiskar.
18. Sade han: Tager mig dem hit.
19. Och han böd folket sätta sig ned på
gräset; och tog de fem bröd och de två
fiskar, såg upp i himmelen, och tackade;
bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och
Lärjungarna gåfvo så folken.
20. Och de åto alle, och vordo mätte. Och
de togo upp det öfver var i styckom, tolf
korgar fulla.
21. Och de som ätit hade voro vid
femtusend män, förutan qvinnor och barn.
22. Och straxt dref Jesus sina Lärjungar,
att de skulle stiga i skeppet, och fara
framföre utöfver, så länge han skiljde
folket ifrå sig.
23. Och när han hade skiljt folket ifrå sig,
gick han upp på ett berg allena, till att
bedja; och när aftonen kom, var han der
allena.
24. Men skeppet var då allaredo midt på
hafvet, och led plats i vågene; förty vädret
var emot.
25. Men i den fjerde väktene om natten
kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
26. Och när Lärjungarna sågo honom gå
på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det
är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
27. Men Jesus talade dem straxt till, och
sade: Varer vid ett godt mod; det är jag,
varer icke förfärade.
28. Då svarade honom Petrus, och sade:
Herre, äret du, så bjud mig komma till dig
uppå vattnet.
29. Då sade han: Kom. När Petrus då steg
utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att
han skulle komma till Jesum.
30. Men när han såg att vädret var starkt,
vardt han förfärad; och som han begynte
sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp
mig.
31. Och straxt räckte Jesus ut handena,
och fattade uti honom, och sade till
honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
32. Och när de voro inkomne i skeppet,
stillade vädret sig.
33. Men de som voro i skeppet gingo
fram, och tillbådo honom, och sade:
Visserliga äst du Guds Son.
34. Och när de voro öfverfarne, kommo
de uti det landet Genesaret.
35. Och när folket dersammastäds
förnummo honom, sände de båd i hela
landet deromkring, och hade alla sjuka till
honom;
36. Och bådo honom, att de måtte allenast
taga på hans klädafåll; och de, som togo
deruppå, blefvo alle helbregda.
No comments:
Post a Comment