1. När han såg folket, steg han upp på ett
berg; och som han hade satt sig, gingo
hans Lärjungar fram till honom.
2. Då öppnade han sin mun, lärde dem,
och sade:
3. Salige äro de som äro andelige fattige;
ty himmelriket hörer dem till.
4. Salige äro de bedröfvade; ty de skola
få hugsvalelse.
5. Salige äro de saktmodige; ty de skola
besitta jordena.
6. Salige äro de som hungra och törsta
efter rättfärdighetena; ty de skola blifva
mättade.
7. Salige äro de barmhertige; ty dem
skall ske barmhertighet.
8. Salige äro de renhjertade; ty de skola
se Gud.
9. Salige äro de fridsamme; ty de skola
kallas Guds barn.
10. Salige äro de som lida förföljelse för
rättvisones skull; ty dem hörer himmelriket
till.
11. Salige ären I, när menniskorna
försmäda och förfölja eder, och säga allt
ondt emot eder, ljugande, för mina skull.
12. Glädjens och fröjder eder; ty edor lön
är stor i himmelen; förty de hafva
sammalunda förföljt Propheterna, som
hafva varit för eder.
13. I ären jordenes salt; är det så, att saltet
mister sin sälto, hvarmed skall man då
salta? Till intet mer är det nyttigt, utan att
man kastar det ut, och låter det trampas af
menniskomen.
14. I ären verldenes ljus; icke kan den
staden döljas, som ligger på ett berg.
15. Icke tänder man heller ljus, och sätter
det under ena skäppo, utan på en
ljusastaka; att det lyser allom dem som i
huset äro.
16. Så låter edart ljus lysa för
menniskomen, att de måga se edra goda
gerningar, och prisa edar Fader, som är i
himmelen.
17. I skolen icke mena, att jag är kommen
till att upplossa lagen, eller Propheterna;
jag är icke kommen till att upplossa, utan
till att fullborda.
18. Ty jag säger eder för sant: Tilldess att
himmel och jord förgås, varder ej
förgången den minste bokstafven, icke
heller en prick af lagen, förr än det är allt
skedt.
19. Derföre, hvilken som upplossar ett af
dessa minsta buden, och lärer så
menniskorna, han skall kallas den minste i
himmelriket; men hvilken som det gör och
lärer, han skall kallas stor i himmelriket.
20. Ty jag säger eder att, utan edor
rättfärdighet öfvergår de Skriftlärdas och
de Phariseers, då skolen I icke komma i
himmelriket.
21. I hafven hört, att dem gamlom sagdt
är: Du skall icke dräpa; men hvilken som
dräper, han skall vara skyldig under
domen.
22. Men jag säger eder, att hvilken som
förtörnas på sin broder, han skall vara
skyldig under domen; men hvilken som
säger: Racha till sin broder, han är skyldig
under rådet; men hvilken som säger: Du
dåre, han är skyldig till helvetes eld.
23. Derföre, om du offrar dina gåfvo på
altaret, och kommer så ihåg, att din broder
hafver något emot dig;
24. Så lägg der dina gåfvo ned för altaret,
och gack först bort, och förlika dig med
din broder; och kom sedan, och offra dina
gåfvo.
25. Du skall vara din trätobroder benägen
till vänskap snart, medan du ännu äst med
honom på vägen; att din trätobroder
antvardar dig icke domarenom, och
domaren antvardar dig tjenarenom, och du
kastas så i häktelse.
26. Sannerliga säger jag dig, du varder der
icke utkommandes, tilldess du hafver
betalat den yttersta skärfven.
27. I hafven hört, att det var sagdt dem
gamlom: Du skall icke göra hor.
28. Men jag säger eder: Hvilken som ser
på ena qvinno, till att begära henne, han
hafver allaredo gjort hor med henne i sitt
hjerta.
29. Om så är, att ditt högra öga är dig till
förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig;
det är dig bättre att ett ditt ledamot
förderfvas, än att din hela kropp skulle
kastas till helvetes.
30. Är det ock så, att din högra hand är
dig till förargelse, så hugg henne af, och
kasta henne ifrå dig; det är dig bättre att ett
ditt ledamot förderfvas, än att hela kroppen
kastas till helvetes.
v
31. Det är ock sagdt: Hvilken som
öfvergifver sina hustru, han skall gifva
henne ett skiljobref.
32. Men jag säger eder: Hvilken som helst
öfvergifver sina hustru, utan för hors skull,
han kommer henne till att göra hor; och
hvilken ena öfvergifna tager till hustru, han
gör hor.
33. Åter hafven I hört, att det var sagdt
dom gamlom: Du skall icke svärja dig
men, utan skall hålla Herranom din ed.
34. Men jag säger eder, att I skolen
allsintet svärja, hvarken vid himmelen; ty
han är Guds stol;
35. Eller vid jordena; ty hon är hans
fotapall; ej heller vid Jerusalem; ty det är
en mägtig Konungs stad.
36. Ej heller skall du svärja vid ditt
hufvud; ty du förmår icke göra ett hår hvitt
eller svart.
37. Men edart tal skall vara: Ja, ja; nej,
nej; hvad deröfver är, det är af ondo.
38. I hafven hört, att det är sagdt: Öga för
öga, tand för tand.
39. Men jag säger eder, att I skolen icke
stå det onda emot; utan är det så, att någor
slår dig vid det högra kindbenet, så vänd
honom ock det andra till.
40. Och om någor vill gå till rätta med
dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom
ock hafva kåpona med.
41. Och om någor nödgar dig ena milo, så
gack två med honom.
42. Gif honom, som af dig bedes, och
vänd dig icke ifrå honom, som något vill
låna af dig.
43. I hafven hört, att det är sagdt: Du skall
älska din nästa, och hata din fienda.
44. Men jag säger eder: Älsker edra
ovänner; välsigner dem som eder banna,
och görer väl emot dem som eder hata;
bedjer för dem som göra eder skada, och
förfölja eder;
45. På det I skolen vara edar Faders barn,
som är i himmelen; ty han låter sina sol
uppgå öfver onda och goda, och låter regna
öfver rättfärdiga och orättfärdiga.
46. Förty, om I älsken dem som eder
älska, hvad fån I för lön? Göra icke ock så
de Publicaner det samma?
47. Om I hafven eder vänliga mot edra
bröder allenast, hvad besynnerligit gören I?
Göra icke ock så de Publicaner?
48. Varer fördenskull fullkomlige, såsom
edar himmelske Fader fullkomlig är.
No comments:
Post a Comment